1 år, 12 månader, 52 veckor, 365 dagar sedan jag lämnade min älskade stad. Tänk att det redan har gått ett år sedan jag lämnade dig, Umeå. Det har hänt en del sedan dess, men jag minns inte så mycket – jag försöker fortfarande att återhämta mig. Det är som om tiden har suddat ut detaljerna, lämnat kvar små glimtar var det.
Några månader efter att jag flyttade började jag jobba på ett lager, där jag spenderade hela sommaren. Hösten kom och fick några arbetspass till. Dagarna försvann, men tankarna på dig stannade kvar. Jag har inte slutat tänka på dig, Umeå.
Jag fick vara hos dig i 6 månader och 2 veckor. En så kort tid för att verkligen lära känna en stad, för att förstå dig. Men du hann ändå lämna ett avtryck i mig. Du lät mig uppleva vintern på riktigt – de isande, klara morgnarna och de riktigt kalla dagarna när termometern kröp ner mot minus 20. Du utmanade mig, fick mig att växa, att förstå mig själv på ett helt nytt sätt.
Du var mer än bara en plats för mig, du var ett hem, Umeå. Och trots avståndet, trots att dagarna går, bär jag dig fortfarande med mig.
För alltid din,
Filippa
Filippen 
Lämna en kommentar