Året börjar på rikligt

Nu känns det verkligen som att året har börjat på rikligt. Jag har alltid tyckt att den första veckan i januari känns som en egen liten bubbla, där allt är lite ur synk. För mig är det först efter min födelsedag, den 7 januari, som jag börjar landa och komma tillbaka till mina vanliga rutiner.

Igår hade jag mitt sista möte med skrivarkursen, vilket känns lite märkligt. Nu är det bara den sista inlämningen kvar, som ska lämnas in på måndag. Efter det har jag faktiskt inga fler inbokande måndagar. Jag läser fortfarande matte 2b, men där är det bara drygt en vecka kvar. När matten är klar är planen att söka jobb och samtidigt kolla på utbildningar inför höstterminen. Det är ju därför jag har läst matte från början, för att kunna studera vidare.

En helt annan grej som påverkar min vardag mer än jag kanske vill erkänna är mina glasögon och linser. Jag är helt enkelt inte särskilt bra på att använda något av dem regelbundet. Jag har haft glasögon sedan hösten 2019 men i sommars började jag använda linser eftersom det var smidigare när jag jobbade. Men när jag slutade jobbade i höstas kändes det däremot lite onödigt att fortsätta med linser när jag mest var hemma. Då tänkte jag att jag istället skulle använda mina glasögon mer, men det gick… sådär.

När jag inte använder glasögonen får jag ofta huvudvärk, vilket påverkar både min energi och humör. Det är nästan bara när jag ska köra bil som jag faktiskt använder dem. Så ett av mina mål för 2026 är att bli bättre på att använda glasögonen.

Shoppning, snö & presentletande

Idag spenderade jag och mamma eftermiddag med att shoppa lite. Vårt huvudmål var att hitta en present till min farmor som fyller 80 år på lördag. Enligt mig finns det något extremt mysigt att åka längs landsvägar när det är snö på både träd och mark. Det känns nästan som att vara med i en film.

Vi passade även på att åka till en nyöppnad Rusta. Där hittade vi några saker till presenten, men jag hittade två rosa kuddfodral med fjärilar och en innerkudde i storleken 50×50. Tidigare har jag använt en 50×90-kudde till mina 50×50-kuddfodral, så det känns skönt att äntligen ha rätt storlek.

Jag köpte även röda och gröna sidenband på Ö&B samt paketetiketter och vita och ljusblå sidenband på Dollar Store. Jag tycker det är så fina använda sidenband på paket eller när man dekorerar presentkorgar.

Feeling 22 – min födelsedag

Igår fyllde jag 22år. Det blev en lugn och mysig dag hemma tillsammans med familjen och Kaito, min pojkvän. Det känns lite konstigt att säga att jag är 22 nu, men samtidigt känns det faktiskt väldigt bra.

Dagen började tidigt – redan vid 5:30. Det var absolut inte planerat, men jag kunde verkligen inte somna om. Så jag låg kvar, skrollade och spelade lite på mobilen fram tills ungefär sju när Kaito vankade. Då gjorde vi frukost i sängen och kollade på The Hating Game, som också är en bok jag läste för något år sedan. Jag somnade mot slutat av filmen, men som tur hade jag redan sett den.

Vid 10-tiden började jag sminka mig och lockade håret lite lätt.

Till lunch åkte jag och Kaito in till stan och åt på McDonalds. Det är verkligen något med deras hamburgare som bara är så gott. Resten av dagen tog vi det lugnt hemma och kollade på tv.

Innan jag började lag middag duckade jag bordet tillsammans med mamma. Till middag blev det pasta carbonara. Jag fick lite hjälp av Kaito, eller kanske mest mentalt stöd eftersom jag lätt blir stressad när jag ska följa recept. Det blir lätt för mycket för mig.

För att låta maten smälta öppnade jag presenter. Jag är så otrolig tacksam för allt jag fick. Till efterrätt år vi en glutenfri morotskaka som jag hade bakat dagen innan. Den blev kanske inte perfekt utseendemässigt, men det gav den bara lite charm. Det viktigaste av allt, de var väldigt god. Glutenfria bakverk brukar ju annars ha en tedans att bli torra dagen efter, men det här receptet var verkligen toppen. Rekommenderar det starkt!

Så jag kan säga att dagen blev 10 av 10🤍

Femte dagen på året

Det är måndag och årets femte dag, men det känns inte rikligt som början på en ny vecka. Kanske beror det på att det är en röd dag imorgon, vilket gör att tiden känns lite ur fas. Jag har heller inte kommit tillbaka till mina vanliga rutiner efter jul och nyår, och det kan också vara en anledningen till att dagarna känns lite förskjutna.

Just nu arbetar jag med mitt andra utkast till slutuppgiften i skrivarkursen. Det känns faktiskt lite sorgligt att kursen snart är över. Den har varit både lärorik och rolig, och jag har fått med mig mer än jag först trodde.

Tidigare idag var jag och mamma och hämtade mat på Willys inför veckan. Vi svängde även in på Systembolaget för att köpa lite vin till min födelsedag, som är nu på onsdag. När jag visade mitt led i kassan log mannen bakom disken och sa grattis, vilket kändes oväntat men snällt

Ett långt år går mot sitt slut

God morgon på er!

Nu är det inte långt kvar av 2025, och jag har fortfarande svårt att förstå hur snabbt och samtidigt hur långsamt, det här året har gått. Det här året har känts ovanligt långt, nästan som om det har haft fler än tolv månader.

Samtidigt känner jag en viss lättnad över att ett nytt år närmar i sig, eftersom 2025 inte har varit mitt bästa år. Det började dåligt, och för mig påverkar en dålig start ofta hela året. När början är jobbig är det svårt att helt släppa den känslan, även när bättre stunder dyker upp längs vägen.

Trots allt har året ändå gett mig mycket. Jag har fått med mig många fina minnen och stunder som fått mig att le. Och som tur är slutade året på en bra ton.

Jag går in i 2026 med att det kommer blir ett ännu bättre år, och önskar att det kommande året ska bli fyllt av underbara ögonblick.

En bok väcker filmminnen

Har ni varit med om att ni har läst eller lyssnat på en bok som ge en känsla att vi har sett en film med liknade händelse?

När jag lyssnade på boken In five years av Rebecca Serle för första gången, fick jag en stark känsla av att jag har sett en film med liknade handling. Det handlar om idén att någon vaknar upp i framtiden och sedan vaknar upp igen i nutid, vilket kändes väldigt bekant.

Boken handlar om Dannie Kohans liv är noggrant planerat – hon får drömjobbet och tackar ja till sin pojkväns frieri. Men nästa morgon vaknar hon fem år in i framtiden, bredvid en okänd man. Efter en timme vaknar hon igen i sin vanlig lägenhet. Hon avfärdar händelsen som en dröm, men kan inte skaka av sig händelsen. Tills hon flera år senare möter mannen från sin vision och inser att framtiden kanske inte är så förutsägbar som hon trott.

Bilden är lånade från Pinterest

När är snart?

Jag bor hemma hos mina föräldrar, och ibland känns det som att jag bara väntar på nästa steg, att flytta hemifrån och skapa ett eget liv. Jag har haft den känslan i nästan två år nu, att “snart” kommer jag flytta. Men “snart” visat sig vara både nära och långt bort på samma gång. 

Mitt rum är en blandning av saker från olika perioder av mitt liv, som påminner om vem jag har varit. Det gör det ibland att göra det helt till “mitt eget”. Ibland känns det som att jag bor med olika versioner av mig och ibland känner jag mig som 17 år igen. När jag får en idé om hur jag vill förändra rummet, kommer ofta tanken “Det är bara tillfälligt, du kommer snart flytta”. Och snart dröjer.

I vardagen kan “snart” betyda allt från fem minuter till en halv timme. Men när det gäller att flytta hemifrån känns det som en oändlig väntan.

Det kanske finns något trygghet under ytan, att ha en plats att komma hem till, där jag är välkommen och kan andas. Kanske handlar det om att hitta små sätt att göra rummet mer som mitt som 21-åring, istället för att bara spegla hur jag var som 17.

Böcker som blev läst under semestern 

Jag älskar att ha näsan i en bok – oavsett om det är en fysisk bok, en e-bok eller en ljudbok. På resor är det jag gör allra mest. Den här resan blev inget undantag. Med solvärme, avkoppling och lugna morgnar som sällskap tog jag mig an fyra titlar. 

  • Mina vänner av Fredrik Backman 
  • Den som följer en stjärna vänder inte om av Mailn Haawind 
  • The full moon coffee shop av Mai Mochizuki
  • The Stranger av Albert Camus

Jag hade bara med mig två fysiska böcker – The Midnight Library och The Full Moon Coffee Shop. Men Midnight library fick ligga kvar oläst i väskan. Resten av böckerna lyssnade jag via Storytel. 

Det är något så oerhört mysigt med att ligga en solstol och antingen ha en bok i handen eller en ljudbok i öronen medan palmerna rör sig i vinden.  Det är som att man försvinner in i böcker ännu djupare på resor. 

Ett citat från boken The full moon coffee shop

Försvinner glädjen med åren?

Jag har tänkt på en sak: hur vissa glädjeämnen bara… bleknar när man blir äldre. Det är som om något som en gång var självklart och magiskt långsamt blir till ännu en sak på listan över sådant man ”vill göra men skjuter upp”.

För mig har det blivit tydligt när det gäller att bada. 

När jag var liten gillade jag att bada, även om jag var en liten badkruka ibland. Jag kunde spendera timmar i poolen hemma. Det spelade ingen roll om det var i pollen eller bara i badkaret – vattnet var som en helt egen värld. Jag blev som en fisk och hittade alltid på nya lekar. Det fanns ingen tvekan, ingen planering, bara ren glädje. 

Att vara i vattnet spelade ingen roll om det var en pool eller badkaret. 

Men någonstans på vägen förändrades allt. Jag vet inte riktigt när det hände. Om det smög sig på mellan alla måsten, tider att passa och ansvar som man plötsligt förväntas ta. Plötsligt blev badandet inte lika lockande längre. Jag började tveka, tänka på om det var för kallt, för jobbigt eller för mycket att fixa före och efter. 

Och kanske är det just där problemet ligger. När vi är små är glädje enkelt. Vi gör saker bara för att de känns roliga. Men när vi blir äldre börjar vi analysera, planera och överväga allt. Vi tänker innan vi känner.