Har ni varit med om att ni har läst eller lyssnat på en bok som ge en känsla att vi har sett en film med liknade händelse?
När jag lyssnade på boken In five years av Rebecca Serle för första gången, fick jag en stark känsla av att jag har sett en film med liknade handling. Det handlar om idén att någon vaknar upp i framtiden och sedan vaknar upp igen i nutid, vilket kändes väldigt bekant.
Boken handlar om Dannie Kohans liv är noggrant planerat – hon får drömjobbet och tackar ja till sin pojkväns frieri. Men nästa morgon vaknar hon fem år in i framtiden, bredvid en okänd man. Efter en timme vaknar hon igen i sin vanlig lägenhet. Hon avfärdar händelsen som en dröm, men kan inte skaka av sig händelsen. Tills hon flera år senare möter mannen från sin vision och inser att framtiden kanske inte är så förutsägbar som hon trott.
Jag bor hemma hos mina föräldrar, och ibland känns det som att jag bara väntar på nästa steg, att flytta hemifrån och skapa ett eget liv. Jag har haft den känslan i nästan två år nu, att “snart” kommer jag flytta. Men “snart” visat sig vara både nära och långt bort på samma gång.
Mitt rum är en blandning av saker från olika perioder av mitt liv, som påminner om vem jag har varit. Det gör det ibland att göra det helt till “mitt eget”. Ibland känns det som att jag bor med olika versioner av mig och ibland känner jag mig som 17 år igen. När jag får en idé om hur jag vill förändra rummet, kommer ofta tanken “Det är bara tillfälligt, du kommer snart flytta”. Och snart dröjer.
I vardagen kan “snart” betyda allt från fem minuter till en halv timme. Men när det gäller att flytta hemifrån känns det som en oändlig väntan.
Det kanske finns något trygghet under ytan, att ha en plats att komma hem till, där jag är välkommen och kan andas. Kanske handlar det om att hitta små sätt att göra rummet mer som mitt som 21-åring, istället för att bara spegla hur jag var som 17.
Eftersom det är tredje advent idag kände jag att det var perfekt att dela med mig av en liten jul-lista. Jag fick faktiskt inspiration till denna lista från Athena som också skriver här. Det är något särskilt med att ta del av andra människors jultraditioner, så intressant, varmt och otroligt mysigt.
När börjar julstämningen?
För mig brukar den smyga sig på någon gång mitten av november, men annars kommer den om riktigt under de första dagarna i december
Mysigaste doften?
Det måste nog vara polka, särskilt ett doftljus som jag köpte från Normal när några år sedan.
Bästa jullåten?
Jag älskar hela Amy Diamonds julalbum, men om jag måste välja en favorit därifrån så blir det ”Hej mitt vinterland”.
Julfilm man ser igen och igen?
Jag har två julfilmer som jag alltid ser varje år: Musse Pigg: Jul i Ankeborg och Grinchen – Julen är stulen. De två filmerna är jul i filmformat för mig.
Godaste julgodiset?
Det måste vara Rocky Road. Jag brukar baka det till jul, och även om det är ett ganska nytt inslag i vår familj så är det otroligt gott. Det tar alltid slut väldigt snabbt.
Godaste att äta på julbordet?
Potatisgratäng eller köttbullar. Eller kanske en liten ovanlig sak att ha på julbordet är plättar. Det har funnits med sedan jag och min bror var små, och det har liksom blivit en del av vår jultradition.
Pepparkakor eller lussekatter?
Lussekatter. Eller egentligen lussebullar, det är det allra godaste julfikat.
När blir julgranen julgranen klädd?
Vi brukar klä granen runt den 19 december, men ibland händer det att vi gör det lite tidigare.
Ge eller få julklappar?
Jag älskar verkligen att de julklappar. Att hitta den perfekta presenten till någon och slå in den är fint gör mig så glad.
Bästa presenten att lägga i julklappsspelet?
Jag har faktiskt aldrig spelat julklappsspelet, så jag har ingen aning om vad som brukar vara bra presenter
Favorit julpynt?
De små julprydnader man kan köpa på exempelvis Rusta. Jag tycker de är helt underbara och har gjort det sedan jag var liten. Min dröm är att ha fler. Just nu har jag bara två eller tre stycken.
Har du någonsin uppträtt på scen eller hållit ett tal?
Det var tio år sedan jag senast stod på en scen. Då deltog jag och två vänner i skolans talangjakt och dansade till “Ugly heart” av G.R.L. Jag minns fortfarande några delar av dansen än idag.
Jag älskar att ha näsan i en bok – oavsett om det är en fysisk bok, en e-bok eller en ljudbok. På resor är det jag gör allra mest. Den här resan blev inget undantag. Med solvärme, avkoppling och lugna morgnar som sällskap tog jag mig an fyra titlar.
Mina vänner av Fredrik Backman
Den som följer en stjärna vänder inte om av Mailn Haawind
The full moon coffee shop av Mai Mochizuki
The Stranger av Albert Camus
Jag hade bara med mig två fysiska böcker – The Midnight Library och The Full Moon Coffee Shop. Men Midnight library fick ligga kvar oläst i väskan. Resten av böckerna lyssnade jag via Storytel.
Det är något så oerhört mysigt med att ligga en solstol och antingen ha en bok i handen eller en ljudbok i öronen medan palmerna rör sig i vinden. Det är som att man försvinner in i böcker ännu djupare på resor.
Jag har tänkt på en sak: hur vissa glädjeämnen bara… bleknar när man blir äldre. Det är som om något som en gång var självklart och magiskt långsamt blir till ännu en sak på listan över sådant man ”vill göra men skjuter upp”.
För mig har det blivit tydligt när det gäller att bada.
När jag var liten gillade jag att bada, även om jag var en liten badkruka ibland. Jag kunde spendera timmar i poolen hemma. Det spelade ingen roll om det var i pollen eller bara i badkaret – vattnet var som en helt egen värld. Jag blev som en fisk och hittade alltid på nya lekar. Det fanns ingen tvekan, ingen planering, bara ren glädje.
Att vara i vattnet spelade ingen roll om det var en pool eller badkaret.
Men någonstans på vägen förändrades allt. Jag vet inte riktigt när det hände. Om det smög sig på mellan alla måsten, tider att passa och ansvar som man plötsligt förväntas ta. Plötsligt blev badandet inte lika lockande längre. Jag började tveka, tänka på om det var för kallt, för jobbigt eller för mycket att fixa före och efter.
Och kanske är det just där problemet ligger. När vi är små är glädje enkelt. Vi gör saker bara för att de känns roliga. Men när vi blir äldre börjar vi analysera, planera och överväga allt. Vi tänker innan vi känner.
Nu går vi in på den tredje dagen av vår semester men ärligt talat känns som att vi har varit här mycket längre. Mist fem dagar, kanske till och med en vecka. Kanske är det för att allt här känns så välbekant. Det är fjärde gången vi bor på det här hotellet.
Redan när vi klev in genom entrén möttes vi av den där doften som för oss är själv definitionen av solsemester. Den är svår att beskriva – en blandning av värme, havsluft och något dom bara hör just den här plasten till. En doft som direkt får axlarna att sjunka.
Det är något tryggt i att komma tillbaka till en plats man tycker om. Det känns nästan som att tiden stått still här, men ändå inte – som om allt ät precis som vi minns det, fast med nya detaljer som gör vistelsen extra speciell.
Igår bytte jag och familjen ut Sveriges mörker mot Gran Canarias sol, och det känns skönt att vara här igen. Senaste gången jag var här var ungefär exakt sex år sedan.
Gårdagen blev en lång dag. Jag vaknade redan vid 01:30 och somnade någon gång efter kl 23, Gran Canaria tid. Även om jag sov lite på flyget känns både kroppen och hjärna trött och utmattad, men det känns alla fall skönt att äntligen vara framme.
Det kommer inte bli bara sol och bad för mig eftersom mitt plugg går inte på semester. Jag har både matte att lära mig och en text som ska skrivas.
Ingen vidare start på december, om jag ska vara ärlig. Det är den tredje december och jag har haft huvudvärk de två senaste dagarna, och Alvedon hjälper inte det mista. Men något positivet fanns det igår i alla fall: dagens huvudvärk dök inte upp förrän efter att jag suttit i två timmar och skrivit matteprov. Och jag blev godkänd.
Jag har haft problem med huvudvärk, och ibland är de migrän, sedan jag gick i högstadiet tror om inte tidigare. Det fanns en period i nian då jag hade huvudvärk varje måndag i flera månader, men det försvann när jag skaffade glasögon. Jag får ofta migrän när jag är nervös över något eller när jag går runt och spänner mig.
Så nu håller jag tummarna för att jag slipper huvudvärken idag.
Första advent igår och första december idag. November susade förbi som en blinkning. Plötsligt är det den mysigaste tiden på året, när doften av doftljus och glögg fyller hemmet och man kan börja känna julstämningen på riktigt.
Jag tycker om hur december påminner om båda slutet och början – året som snart är över, men också början på alla små mysiga stunder som gömmer sig i december. Det är något december morgnarna som som får allt kännas stilla och lite magiskt, när världen utanför fortfarande är mörk men hemmet fylls av värme, dofter och ljus. Man får tid att sakta ner, njuta av små stunder och känna hur julen smyger sig på, med förväntan värme och lugn som nästan går att ta på.
Jag spenderade min adventshelg hemma hos min kille och hans familj. Vi åt sushi för att fira våra fyra månader, spelade spel och tittade på film. På söndagen gick vi till invigningen av Gävlebocken. Helgen avslutades med middag ute.
Filippen 