Författare: Filippa

Feeling 22 – min födelsedag

Igår fyllde jag 22år. Det blev en lugn och mysig dag hemma tillsammans med familjen och Kaito, min pojkvän. Det känns lite konstigt att säga att jag är 22 nu, men samtidigt känns det faktiskt väldigt bra.

Dagen började tidigt – redan vid 5:30. Det var absolut inte planerat, men jag kunde verkligen inte somna om. Så jag låg kvar, skrollade och spelade lite på mobilen fram tills ungefär sju när Kaito vankade. Då gjorde vi frukost i sängen och kollade på The Hating Game, som också är en bok jag läste för något år sedan. Jag somnade mot slutat av filmen, men som tur hade jag redan sett den.

Vid 10-tiden började jag sminka mig och lockade håret lite lätt.

Till lunch åkte jag och Kaito in till stan och åt på McDonalds. Det är verkligen något med deras hamburgare som bara är så gott. Resten av dagen tog vi det lugnt hemma och kollade på tv.

Innan jag började lag middag duckade jag bordet tillsammans med mamma. Till middag blev det pasta carbonara. Jag fick lite hjälp av Kaito, eller kanske mest mentalt stöd eftersom jag lätt blir stressad när jag ska följa recept. Det blir lätt för mycket för mig.

För att låta maten smälta öppnade jag presenter. Jag är så otrolig tacksam för allt jag fick. Till efterrätt år vi en glutenfri morotskaka som jag hade bakat dagen innan. Den blev kanske inte perfekt utseendemässigt, men det gav den bara lite charm. Det viktigaste av allt, de var väldigt god. Glutenfria bakverk brukar ju annars ha en tedans att bli torra dagen efter, men det här receptet var verkligen toppen. Rekommenderar det starkt!

Så jag kan säga att dagen blev 10 av 10🤍

Femte dagen på året

Det är måndag och årets femte dag, men det känns inte rikligt som början på en ny vecka. Kanske beror det på att det är en röd dag imorgon, vilket gör att tiden känns lite ur fas. Jag har heller inte kommit tillbaka till mina vanliga rutiner efter jul och nyår, och det kan också vara en anledningen till att dagarna känns lite förskjutna.

Just nu arbetar jag med mitt andra utkast till slutuppgiften i skrivarkursen. Det känns faktiskt lite sorgligt att kursen snart är över. Den har varit både lärorik och rolig, och jag har fått med mig mer än jag först trodde.

Tidigare idag var jag och mamma och hämtade mat på Willys inför veckan. Vi svängde även in på Systembolaget för att köpa lite vin till min födelsedag, som är nu på onsdag. När jag visade mitt led i kassan log mannen bakom disken och sa grattis, vilket kändes oväntat men snällt

Ett långt år går mot sitt slut

God morgon på er!

Nu är det inte långt kvar av 2025, och jag har fortfarande svårt att förstå hur snabbt och samtidigt hur långsamt, det här året har gått. Det här året har känts ovanligt långt, nästan som om det har haft fler än tolv månader.

Samtidigt känner jag en viss lättnad över att ett nytt år närmar i sig, eftersom 2025 inte har varit mitt bästa år. Det började dåligt, och för mig påverkar en dålig start ofta hela året. När början är jobbig är det svårt att helt släppa den känslan, även när bättre stunder dyker upp längs vägen.

Trots allt har året ändå gett mig mycket. Jag har fått med mig många fina minnen och stunder som fått mig att le. Och som tur är slutade året på en bra ton.

Jag går in i 2026 med att det kommer blir ett ännu bättre år, och önskar att det kommande året ska bli fyllt av underbara ögonblick.

Recept: Rocky Road

Ingredienser
  • 50g Salta pinner
  • 200g Dumle
  • 100g Digestivekex
  • 200g Saltade jordnötter
  • 150g Mini-marshmallow
  • 600g Choklad (vit, mjölk eller mörk – eller en blandning)

*Jag skulle rekommenderar att ha 800g av chokladen *

Gör så här
  1. Sätt ungen på 100°C och klä en plåt med bakplåtspapper
  2. Hacka salta pinnar, Dumle, digestivekex i mindre bitar. Mini-marshmallow och jordnötter användes som de är.
  3. Lägga chokladkakorna på plåten och ställ den in i ungen tills den precis har smält (ca 2 min)
  4. Ta ut plåten och fördela all toppning jämnt över den smälta chokladen. Tryck försiktigt ner toppningen så att den fastnar
  5. Låt chokladen stelna i kylskåp.
  6. Skär i bitar och njut!

En bok väcker filmminnen

Har ni varit med om att ni har läst eller lyssnat på en bok som ge en känsla att vi har sett en film med liknade händelse?

När jag lyssnade på boken In five years av Rebecca Serle för första gången, fick jag en stark känsla av att jag har sett en film med liknade handling. Det handlar om idén att någon vaknar upp i framtiden och sedan vaknar upp igen i nutid, vilket kändes väldigt bekant.

Boken handlar om Dannie Kohans liv är noggrant planerat – hon får drömjobbet och tackar ja till sin pojkväns frieri. Men nästa morgon vaknar hon fem år in i framtiden, bredvid en okänd man. Efter en timme vaknar hon igen i sin vanlig lägenhet. Hon avfärdar händelsen som en dröm, men kan inte skaka av sig händelsen. Tills hon flera år senare möter mannen från sin vision och inser att framtiden kanske inte är så förutsägbar som hon trott.

Bilden är lånade från Pinterest

När är snart?

Jag bor hemma hos mina föräldrar, och ibland känns det som att jag bara väntar på nästa steg, att flytta hemifrån och skapa ett eget liv. Jag har haft den känslan i nästan två år nu, att “snart” kommer jag flytta. Men “snart” visat sig vara både nära och långt bort på samma gång. 

Mitt rum är en blandning av saker från olika perioder av mitt liv, som påminner om vem jag har varit. Det gör det ibland att göra det helt till “mitt eget”. Ibland känns det som att jag bor med olika versioner av mig och ibland känner jag mig som 17 år igen. När jag får en idé om hur jag vill förändra rummet, kommer ofta tanken “Det är bara tillfälligt, du kommer snart flytta”. Och snart dröjer.

I vardagen kan “snart” betyda allt från fem minuter till en halv timme. Men när det gäller att flytta hemifrån känns det som en oändlig väntan.

Det kanske finns något trygghet under ytan, att ha en plats att komma hem till, där jag är välkommen och kan andas. Kanske handlar det om att hitta små sätt att göra rummet mer som mitt som 21-åring, istället för att bara spegla hur jag var som 17.

En lista om julen

Eftersom det är tredje advent idag kände jag att det var perfekt att dela med mig av en liten jul-lista. Jag fick faktiskt inspiration till denna lista från Athena som också skriver här. Det är något särskilt med att ta del av andra människors jultraditioner, så intressant, varmt och otroligt mysigt.

När börjar julstämningen?

För mig brukar den smyga sig på någon gång mitten av november, men annars kommer den om riktigt under de första dagarna i december 

Mysigaste doften?

Det måste nog vara polka, särskilt ett doftljus som jag köpte från Normal när några år sedan.

Bästa jullåten?

Jag älskar hela Amy Diamonds julalbum, men om jag måste välja en favorit därifrån så blir det ”Hej mitt vinterland”.

Julfilm man ser igen och igen?

Jag har två julfilmer som jag alltid ser varje år: Musse Pigg: Jul i Ankeborg och Grinchen – Julen är stulen. De två filmerna är jul i filmformat för mig.

Godaste julgodiset?

Det måste vara Rocky Road. Jag brukar baka det till jul, och även om det är ett ganska nytt inslag i vår familj så är det otroligt gott. Det tar alltid slut väldigt snabbt.

Godaste att äta på julbordet?

Potatisgratäng eller köttbullar. Eller kanske en liten ovanlig sak att ha på julbordet är plättar. Det har funnits med sedan jag och min bror var små, och det har liksom blivit en del av vår jultradition.

Pepparkakor eller lussekatter?

Lussekatter.  Eller egentligen lussebullar, det är det allra godaste julfikat.

När blir julgranen julgranen klädd?

Vi brukar klä granen runt den 19 december, men ibland händer det att vi gör det lite tidigare.

Ge eller få julklappar?

Jag älskar verkligen att de julklappar. Att hitta den perfekta presenten till någon och slå in den är fint gör mig så glad.

Bästa presenten att lägga i julklappsspelet?

Jag har faktiskt aldrig spelat julklappsspelet, så jag har ingen aning om vad som brukar vara bra presenter

Favorit julpynt?

De små julprydnader man kan köpa på exempelvis Rusta. Jag tycker de är helt underbara och har gjort det sedan jag var liten. Min dröm är att ha fler. Just nu har jag bara två eller tre stycken. 

Böcker som blev läst under semestern 

Jag älskar att ha näsan i en bok – oavsett om det är en fysisk bok, en e-bok eller en ljudbok. På resor är det jag gör allra mest. Den här resan blev inget undantag. Med solvärme, avkoppling och lugna morgnar som sällskap tog jag mig an fyra titlar. 

  • Mina vänner av Fredrik Backman 
  • Den som följer en stjärna vänder inte om av Mailn Haawind 
  • The full moon coffee shop av Mai Mochizuki
  • The Stranger av Albert Camus

Jag hade bara med mig två fysiska böcker – The Midnight Library och The Full Moon Coffee Shop. Men Midnight library fick ligga kvar oläst i väskan. Resten av böckerna lyssnade jag via Storytel. 

Det är något så oerhört mysigt med att ligga en solstol och antingen ha en bok i handen eller en ljudbok i öronen medan palmerna rör sig i vinden.  Det är som att man försvinner in i böcker ännu djupare på resor. 

Ett citat från boken The full moon coffee shop

Försvinner glädjen med åren?

Jag har tänkt på en sak: hur vissa glädjeämnen bara… bleknar när man blir äldre. Det är som om något som en gång var självklart och magiskt långsamt blir till ännu en sak på listan över sådant man ”vill göra men skjuter upp”.

För mig har det blivit tydligt när det gäller att bada. 

När jag var liten gillade jag att bada, även om jag var en liten badkruka ibland. Jag kunde spendera timmar i poolen hemma. Det spelade ingen roll om det var i pollen eller bara i badkaret – vattnet var som en helt egen värld. Jag blev som en fisk och hittade alltid på nya lekar. Det fanns ingen tvekan, ingen planering, bara ren glädje. 

Att vara i vattnet spelade ingen roll om det var en pool eller badkaret. 

Men någonstans på vägen förändrades allt. Jag vet inte riktigt när det hände. Om det smög sig på mellan alla måsten, tider att passa och ansvar som man plötsligt förväntas ta. Plötsligt blev badandet inte lika lockande längre. Jag började tveka, tänka på om det var för kallt, för jobbigt eller för mycket att fixa före och efter. 

Och kanske är det just där problemet ligger. När vi är små är glädje enkelt. Vi gör saker bara för att de känns roliga. Men när vi blir äldre börjar vi analysera, planera och överväga allt. Vi tänker innan vi känner.