Är du mer av en natt- eller morgonmänniska?

Det är en svår fråga, tycker jag. På många sätt trivs jag med att kliva upp tidigt – när solen precis börjar leta sig över horisonten och världen sakta rör sig mot ännu en dag. Jag tycker om känslan av att stiga upp innan allt riktigt vaknat, när gatorna fylls av människor på väg till sina jobb och luften fortfarande är sval och stilla. Samtidigt har jag svårt att kliva upp. Snooze-knappen är farligt lockande, och ofta planerar jag mina morgnar kring den. Antingen går jag upp i sista stunden men hinner även göra mig redo, eller så sätter jag larmen extra tidigt bara för att kunna unna mig några minuters snoozande. 

Kvällarna och nätterna har sin egen mysiga känsla. Det är då min kreativitet brukar vakna till liv. När allt omkring mig blir tyst får jag ofta idéer, särskilt när det gäller skrivandet. Tankarna flyter lättare då. 

Så vem är jag egentligen – morgonmänniska eller nattmänniska? Kanske lite av båda. Men om jag måste välja skulle jag säga att jag främst är en morgonmänniska, med en liten droppe nattmänniska.