Återblick på Januari: slutbetyg, vardag & tankar

Det är första gången på länge som jag känner att en månad verken har gått för fort eller för långsamt. Januari har varit precis lagom i längd. Den har bestått av både lugna stunder och mer stressiga perioder, till exempel nationella provet i matte, som tog mycket energi av mig.

På tal om skolan har jag fått mina slutbetygen, både i skrivarkursen och i matten. I skrivarkursen fick jag ett B, och i matte blev det ett E. Jag är extremt lättad över att jag blev godkänd i matte, särskilt eftersom jag inte klarade nationella provet och var tre poäng ifrån gränsen. Det har varit en jobbig kurs, så att den är färdig känns skönt. Nu väntar nästa steg att börja söka jobb.

Utöver skolan har januari också innehållit en del annat. Jag och mamma har varit och åkt skridskor, och det har blivit några olika firanden under månaden. Jag fyllde år, min farmor fyllde år och jag och min kille firade dessutom ett halvår tillsammans. Som jag nämnde i tidigare inlägg läste jag också fyra böcker under januari.

Ändå tycker jag att det alltid är svårt att tänka tillbaka på vad man faktiskt har gjort under en månad. När man är mitt i allt känns dagarna så speciella, men när man ser tillbaka inser man hur mycket som smälter in i vardag som att det är inget speciellt.

Något jag ofta kämpar med när det gäller skrivande är att sätta mig och komma igång. Det känns som att de första meningarna är livs viktiga, dem måste vara perfekt direkt, trots att jag alltid kan gå tillbaka och ändra senare. Jag har ofta en tydlig bild av hur jag vill att en text ska kännas, men jag vet inte alltid hur jag ska ta mig dit. Jag tror att jag sätter mycket press på mig själv utan att rikligt märka det, och det är något jag behöver jobba mer på.

Tillbaka till januari, om resten av året kommer känns lika mjuk och mysigt som januari, tror jag att det kommer bli ett bra år.

Januari i böcker – Fyra böcker, många känslor

I januari läste jag totalt fyra böcker, två ljudböcker och två fysiska böcker. Två var på engelska och två på svenska. Sedan flera år tillbaka har jag nästa bara läst på engelska, men förra året bestämde jag mig för att även läsa mer på svenska

Haunting Adeline – H.D. Carlton

Boken handlar om Adeline, som flyttar in i sin mormors gamla hus och börjar upptäcka hemligheter från både dåtid och nutid, samtidigt som någon verkar har ett öga på henne.

Jag gillade själva storylinen om man bortser från alla intima delar. Trots att boken är runt 600 sidor kändes den aldrig särskilt lång, vilket jag ser som ett stort plus. Däremot är jag väldigt förvirrad över slutet, jag sitter kvar med många frågor. Men som tur så finns det en uppfölja till boken, som jag även äger.

Betyg: 3,5 av 5

Björnstad – Fredrik Backman

I Björnstad får man följa en liten hockeystad där ett brott skakar hela samhället och tvingar invånarna att ta ställning

Jag tror att detta var första hockeyboken jag läser och jag blev positivt överraskade. Jag gillade verkligen hur man får följa så många olika personer i staden och se samma händelser ur olika perspektiv. Slutet chockade mig lite, särskilt vilka det var som befann sig i skogen.

Betyg: 3 av 5

Vi mot er – Fredrik Backman

En fortsättning på Björnstad där konflikterna fördjupas och där lojalitet, kärlek och hat sätts på prov när staden ställs inför nya prövningar.

Den här boken som fick mig att gråta mer än en gång. Hur kan människor vara så hemska och samtidigt göra precis allt för dem de älskar? Det är en bok som väckte otroligt många känslor hos mig, och som verklig stannade var efteråt.

Betyg 3 av 5

The midnight library – Matt Haig

Nora Seed får möjligheten att utforska olika versioner av sitt liv och fundera över vilka val som verkligen leder till lycka.

Boken var väldigt slow paced, och jag var nära på att DNF:a den flera gånger Det tog mig ungefär 220 sidor innan jag faktiskt fastnade, trots att boken är runt 290 sidor lång. Tyvär levde den inte upp till hypen enligt mig.

Betyg: 1 av 5

Min physical TBR

En Physical TBR (To be read) är de böcker man har redan äger fysiskt men ännu inte har läst. Det är totalt 14 böcker som jag har fysiskt hemma just nu. Listan rymmer allt från romance och fantasy till självhjälp och manga

Böcker på min Physical TBR:

Relationsboken för högkänsliga : Så får du som högkänslig dina relationer att blomstra – Åsa Vikman
Hunting Adeline – H.D. Carlton
The Fragrant Flower Blooms With Dignity, Vol 1 – Saka Mikami
The Fragrant Flower Blooms With Dignity, Vol 2 – Saka Mikami
The Fragrant Flower Blooms With Dignity, Vol 3 – Saka Mikami
Den högkänsliga människan : konsten att må bra i en överväldigande värld – Elaine N. Aron
The Midnight Library – Matt Haig
Wild Love – Elsie Silver
A Thousand Broken Pieces – Tillie Cole
Will Grayson, Will Grayson – John Green och David Levithan
The Love Hypothesis – Ali Hazelwood
All Together for Christmas – Sarah Morgan
Cirkeln – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Eld – Mats Strandberg & Bergmark Elfgren

Det finns två böcker till som jag äger men som inte är med på lista eftersom jag redan håller på att läsa dem:

Haunting Adeline – H.D. Carlton
The Book You Want Everyone You Love* To Read – Philippa Perry

Det ska bli spännande att se vilka jag faktiskt kommer att läsa under året, vilka som förbli olästa och vilka nya böcker som kommer att flytta in i bokhyllan. Har du någon bok du har haft hemma länge men ännu inte läst?

Ett långt år går mot sitt slut

God morgon på er!

Nu är det inte långt kvar av 2025, och jag har fortfarande svårt att förstå hur snabbt och samtidigt hur långsamt, det här året har gått. Det här året har känts ovanligt långt, nästan som om det har haft fler än tolv månader.

Samtidigt känner jag en viss lättnad över att ett nytt år närmar i sig, eftersom 2025 inte har varit mitt bästa år. Det började dåligt, och för mig påverkar en dålig start ofta hela året. När början är jobbig är det svårt att helt släppa den känslan, även när bättre stunder dyker upp längs vägen.

Trots allt har året ändå gett mig mycket. Jag har fått med mig många fina minnen och stunder som fått mig att le. Och som tur är slutade året på en bra ton.

Jag går in i 2026 med att det kommer blir ett ännu bättre år, och önskar att det kommande året ska bli fyllt av underbara ögonblick.

När är snart?

Jag bor hemma hos mina föräldrar, och ibland känns det som att jag bara väntar på nästa steg, att flytta hemifrån och skapa ett eget liv. Jag har haft den känslan i nästan två år nu, att “snart” kommer jag flytta. Men “snart” visat sig vara både nära och långt bort på samma gång.

Mitt rum är en blandning av saker från olika perioder av mitt liv, som påminner om vem jag har varit. Det gör det ibland att göra det helt till “mitt eget”. Ibland känns det som att jag bor med olika versioner av mig och ibland känner jag mig som 17 år igen. När jag får en idé om hur jag vill förändra rummet, kommer ofta tanken “Det är bara tillfälligt, du kommer snart flytta”. Och snart dröjer.

I vardagen kan “snart” betyda allt från fem minuter till en halv timme. Men när det gäller att flytta hemifrån känns det som en oändlig väntan.

Det kanske finns något trygghet under ytan, att ha en plats att komma hem till, där jag är välkommen och kan andas. Kanske handlar det om att hitta små sätt att göra rummet mer som mitt som 21-åring, istället för att bara spegla hur jag var som 17.

Försvinner glädjen med åren?

Jag har tänkt på en sak: hur vissa glädjeämnen bara… bleknar när man blir äldre. Det är som om något som en gång var självklart och magiskt långsamt blir till ännu en sak på listan över sådant man ”vill göra men skjuter upp”.

För mig har det blivit tydligt när det gäller att bada.

När jag var liten gillade jag att bada, även om jag var en liten badkruka ibland. Jag kunde spendera timmar i poolen hemma. Det spelade ingen roll om det var i pollen eller bara i badkaret – vattnet var som en helt egen värld. Jag blev som en fisk och hittade alltid på nya lekar. Det fanns ingen tvekan, ingen planering, bara ren glädje.

Att vara i vattnet spelade ingen roll om det var en pool eller badkaret.

Men någonstans på vägen förändrades allt. Jag vet inte riktigt när det hände. Om det smög sig på mellan alla måsten, tider att passa och ansvar som man plötsligt förväntas ta. Plötsligt blev badandet inte lika lockande längre. Jag började tveka, tänka på om det var för kallt, för jobbigt eller för mycket att fixa före och efter.

Och kanske är det just där problemet ligger. När vi är små är glädje enkelt. Vi gör saker bara för att de känns roliga. Men när vi blir äldre börjar vi analysera, planera och överväga allt. Vi tänker innan vi känner.

Hur länge har vi egentligen varit här?

Nu går vi in på den tredje dagen av vår semester men ärligt talat känns som att vi har varit här mycket längre. Mist fem dagar, kanske till och med en vecka. Kanske är det för att allt här känns så välbekant. Det är fjärde gången vi bor på det här hotellet.

Redan när vi klev in genom entrén möttes vi av den där doften som för oss är själv definitionen av solsemester. Den är svår att beskriva – en blandning av värme, havsluft och något dom bara hör just den här plasten till. En doft som direkt får axlarna att sjunka.

Det är något tryggt i att komma tillbaka till en plats man tycker om. Det känns nästan som att tiden stått still här, men ändå inte – som om allt ät precis som vi minns det, fast med nya detaljer som gör vistelsen extra speciell.

Från samtidspoesi till matteplugg: en oväntad aha-upplevelse

För några dagar sedan hade jag seminarium med min skrivarkurs, och dagens tema var samtidspoesi. Under seminariet sa min lärare något som fastnade hos mig:

Det är inte att förstå, utan att få uppleva

Jag har tänkt på den meningen till och från sedan dess. Och den träffade mig inte bara i relation till poesi, utan i livet – till och med när jag pluggar matte.

Jag har en tendens att övertänka allt, särskilt när det gäller matematik. Jag vill förstå varje steg, varje liten logik. När något inte faller på plats har jag väldigt svårt att bara ”göra” uppgifterna och att acceptera att man bara ska göra på det sättet. Det blir mer stress än lärande ibland.

Och kanske är det därför citatet berörde mig så mycket. Det påminde mig om att allt behöver man inte förstå in i grunden. Ibland måste man bara acceptera att vissa saker bara är.

Kanske gäller det allt från vardagen till ekvationer: att våga våga släppa kontrollen lite och lita på att förståelse kommer när den kommer.

Ett minne som aldrig hände (tror jag)

Jag har insett att det är ibland är svårt att se skillnaden mellan barndomsminnen och drömmar från barndomen. Vissa bilder i huvudet känns så verkliga, dofterna, färgerna och känslorna men samtidigt är det något som inte riktigt går ihop.

Jag har ett sådant minne. Jag vet att det är en dröm, ändå känns det nästan mer verkligt än andra faktiska minnen.

Jag var kanske fem eller sex år gammal. Jag skulle till förskolan, men min hårborste fastnade i håret. Det gick inte att reda ut. Av någon anledning blev lösningen att jag fick bära en stor blå skum-cowboyhatt istället. Jag minns hur jag stod fär i kapprummet på förskolan, med hatten neddragen över pannan, som om det vore det mest naturliga i världen.

Det är så fascinerande hur hjärna kan skapa minnen om något som aldrig har hänt.