Etikett: livstil

Ett långt år går mot sitt slut

God morgon på er!

Nu är det inte långt kvar av 2025, och jag har fortfarande svårt att förstå hur snabbt och samtidigt hur långsamt, det här året har gått. Det här året har känts ovanligt långt, nästan som om det har haft fler än tolv månader.

Samtidigt känner jag en viss lättnad över att ett nytt år närmar i sig, eftersom 2025 inte har varit mitt bästa år. Det började dåligt, och för mig påverkar en dålig start ofta hela året. När början är jobbig är det svårt att helt släppa den känslan, även när bättre stunder dyker upp längs vägen.

Trots allt har året ändå gett mig mycket. Jag har fått med mig många fina minnen och stunder som fått mig att le. Och som tur är slutade året på en bra ton.

Jag går in i 2026 med att det kommer blir ett ännu bättre år, och önskar att det kommande året ska bli fyllt av underbara ögonblick.

En bok väcker filmminnen

Har ni varit med om att ni har läst eller lyssnat på en bok som ge en känsla att vi har sett en film med liknade händelse?

När jag lyssnade på boken In five years av Rebecca Serle för första gången, fick jag en stark känsla av att jag har sett en film med liknade handling. Det handlar om idén att någon vaknar upp i framtiden och sedan vaknar upp igen i nutid, vilket kändes väldigt bekant.

Boken handlar om Dannie Kohans liv är noggrant planerat – hon får drömjobbet och tackar ja till sin pojkväns frieri. Men nästa morgon vaknar hon fem år in i framtiden, bredvid en okänd man. Efter en timme vaknar hon igen i sin vanlig lägenhet. Hon avfärdar händelsen som en dröm, men kan inte skaka av sig händelsen. Tills hon flera år senare möter mannen från sin vision och inser att framtiden kanske inte är så förutsägbar som hon trott.

Bilden är lånade från Pinterest

När är snart?

Jag bor hemma hos mina föräldrar, och ibland känns det som att jag bara väntar på nästa steg, att flytta hemifrån och skapa ett eget liv. Jag har haft den känslan i nästan två år nu, att “snart” kommer jag flytta. Men “snart” visat sig vara både nära och långt bort på samma gång. 

Mitt rum är en blandning av saker från olika perioder av mitt liv, som påminner om vem jag har varit. Det gör det ibland att göra det helt till “mitt eget”. Ibland känns det som att jag bor med olika versioner av mig och ibland känner jag mig som 17 år igen. När jag får en idé om hur jag vill förändra rummet, kommer ofta tanken “Det är bara tillfälligt, du kommer snart flytta”. Och snart dröjer.

I vardagen kan “snart” betyda allt från fem minuter till en halv timme. Men när det gäller att flytta hemifrån känns det som en oändlig väntan.

Det kanske finns något trygghet under ytan, att ha en plats att komma hem till, där jag är välkommen och kan andas. Kanske handlar det om att hitta små sätt att göra rummet mer som mitt som 21-åring, istället för att bara spegla hur jag var som 17.

Böcker som blev läst under semestern 

Jag älskar att ha näsan i en bok – oavsett om det är en fysisk bok, en e-bok eller en ljudbok. På resor är det jag gör allra mest. Den här resan blev inget undantag. Med solvärme, avkoppling och lugna morgnar som sällskap tog jag mig an fyra titlar. 

  • Mina vänner av Fredrik Backman 
  • Den som följer en stjärna vänder inte om av Mailn Haawind 
  • The full moon coffee shop av Mai Mochizuki
  • The Stranger av Albert Camus

Jag hade bara med mig två fysiska böcker – The Midnight Library och The Full Moon Coffee Shop. Men Midnight library fick ligga kvar oläst i väskan. Resten av böckerna lyssnade jag via Storytel. 

Det är något så oerhört mysigt med att ligga en solstol och antingen ha en bok i handen eller en ljudbok i öronen medan palmerna rör sig i vinden.  Det är som att man försvinner in i böcker ännu djupare på resor. 

Ett citat från boken The full moon coffee shop

Försvinner glädjen med åren?

Jag har tänkt på en sak: hur vissa glädjeämnen bara… bleknar när man blir äldre. Det är som om något som en gång var självklart och magiskt långsamt blir till ännu en sak på listan över sådant man ”vill göra men skjuter upp”.

För mig har det blivit tydligt när det gäller att bada. 

När jag var liten gillade jag att bada, även om jag var en liten badkruka ibland. Jag kunde spendera timmar i poolen hemma. Det spelade ingen roll om det var i pollen eller bara i badkaret – vattnet var som en helt egen värld. Jag blev som en fisk och hittade alltid på nya lekar. Det fanns ingen tvekan, ingen planering, bara ren glädje. 

Att vara i vattnet spelade ingen roll om det var en pool eller badkaret. 

Men någonstans på vägen förändrades allt. Jag vet inte riktigt när det hände. Om det smög sig på mellan alla måsten, tider att passa och ansvar som man plötsligt förväntas ta. Plötsligt blev badandet inte lika lockande längre. Jag började tveka, tänka på om det var för kallt, för jobbigt eller för mycket att fixa före och efter. 

Och kanske är det just där problemet ligger. När vi är små är glädje enkelt. Vi gör saker bara för att de känns roliga. Men när vi blir äldre börjar vi analysera, planera och överväga allt. Vi tänker innan vi känner. 

Hur länge har vi egentligen varit här?

Nu går vi in på den tredje dagen av vår semester men ärligt talat känns som att vi har varit här mycket längre. Mist fem dagar, kanske till och med en vecka. Kanske är det för att allt här känns så välbekant. Det är fjärde gången vi bor på det här hotellet.

Redan när vi klev in genom entrén möttes vi av den där doften som för oss är själv definitionen av solsemester. Den är svår att beskriva – en blandning av värme, havsluft och något dom bara hör just den här plasten till. En doft som direkt får axlarna att sjunka.

Det är något tryggt i att komma tillbaka till en plats man tycker om. Det känns nästan som att tiden stått still här, men ändå inte – som om allt ät precis som vi minns det, fast med nya detaljer som gör vistelsen extra speciell.

Mot värmen – med skolböckerna i bagaget

Igår bytte jag och familjen ut Sveriges mörker mot Gran Canarias sol, och det känns skönt att vara här igen. Senaste gången jag var här var ungefär exakt sex år sedan. 

Gårdagen blev en lång dag. Jag vaknade redan vid 01:30 och somnade någon gång efter kl 23, Gran Canaria tid. Även om jag sov lite på flyget känns både kroppen och hjärna trött och utmattad, men det känns alla fall skönt att äntligen vara framme.

Det kommer inte bli bara sol och bad för mig eftersom mitt plugg går inte på semester. Jag har både matte att lära mig och en text som ska skrivas.

December börjar med huvudvärk

Ingen vidare start på december, om jag ska vara ärlig. Det är den tredje december och jag har haft huvudvärk de två senaste dagarna, och Alvedon hjälper inte det mista. Men något positivet fanns det igår i alla fall: dagens huvudvärk dök inte upp förrän efter att jag suttit i två timmar och skrivit matteprov. Och jag blev godkänd.

Jag har haft problem med huvudvärk, och ibland är de migrän, sedan jag gick i högstadiet tror om inte tidigare. Det fanns en period i nian då jag hade huvudvärk varje måndag i flera månader, men det försvann när jag skaffade glasögon. Jag får ofta migrän när jag är nervös över något eller när jag går runt och spänner mig.

Så nu håller jag tummarna för att jag slipper huvudvärken idag.