Snö kommer och går som den vill, som en osäker hälsning från vintern. Men när ska den stanna på riktigt? När ska världen bäddas i den där tystnaden som bara snö kan ge, den som får allt ljus att sjunka, som om marken själv andas mjukt under ett vitt täcke?

Tystnaden bär på en sorts magi. Den påminner oss om att världen kan vara stilla, att varje andetag kan bli ett eko av något större

Snö är som ett löfte, att det finns små mirakel mitt i vardag, gömda under grå asfalt och stressiga dagar. Om man bara tittar lite närmare. Om man bara tror på det, kan man se dem glimma de magiska stunderna som väntar i varje flingans dans.