Då har februari flugit förbil. Det är kanske inte så förvånade med tanke på att det är årets kortaste månade, men det kändes nästan extremt i år. Som att jag gick och la den första februari och vaknade den sista.
På något sätt har jag alltid sett februari som en utfyllandesmånad, som att den bara finns dör för att alla årstider ska ha tre månader var.
Det här är den första månaden på ett år som jag inte haft någon form av sysselsättning, inget jobb och inga studier. Första veckan var det skönt att ha en liten paus att inte behöva tänka på något. Men resten av månaden kände jag mest rastlös och lite uttråkade. Jag har försökt att hitta på saker att göra, men det har inte gått så bra. Samtidigt har jag sökt en del jobb under månaden, så nu återstår det bara att vänta och se om något av dem leder vidare.
Trots att jag haft mycket tid blev det bara en bok läst i februari. A Thousand Broken Pieces av Tillie Cole. Boken handlar om Savannah, som förlorade sin storasyster Poppy för fyra år sedan, och Carl, som förlorade sin storebror, i deras resa genom sorgen.
Det var inte en bok som jag helt försvann in i, men den var mysig på ett sätt, en sådan bok man kan plocka upp när man vill läsa något stillsamt och känslosamt. Vissa delar fick mig att gråta så mycket att det nästan blev svårt att se texten. Mitt betyg: 3 av 5.
Filippen 